Mitt välmående betyder mycket för mig. Jag prioriterar mig. Jag gör saker som får mig att må bra. Jag omger mig med människor som finns där, lyfter mig, ger mig energi och hjälper mig utvecklas.

Jag är idag selektiv hur jag vill spendera min tid och med vilka. Ju äldre jag har blivit har jag fått mer självrespekt och behandlar mig själv med mer kärlek. Kvalité framför kvantitet. När jag tillgodosett mina egna behov finns det så enormt mycket mer över för min omgivning.

Men så har det inte alltid varit.

Tidigare var jag inte en person som stannade upp, lyssnade på kroppen eller mig själv. Jag tittade inte på mitt eget välmående. Jag ”hade inte tid”. Jag körde bara på, mer och mer. Men sanningen var att jag inte visste hur eller förstod de enorma värdet i det.

Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid tänkt – jag mår bra, jag är bra, jag kan det här! Så länge jag kan ta hand om andra människor, lösa situationer och finnas där för dem, ta lasten och erbjuda ett lugnande stöd, så mår jag bra. Jag är ju bra. Vilket är något jag alltid har gjort och utan tvekan kommer att fortsätta att göra.

Men om jag är 100% ärlig hade jag aldrig ”mått dåligt” innan och aldrig slängt en tanke eller gjort något för mitt mentala mående. Jag förlorade min pappa 2016. Min farmor 2018 och min mamma och styvpappa försvann ur mitt liv 2019. 4 viktiga personer på 3 år.

De två sistnämnde försvann långsamt när jag föll som hårdast och utan förståelse och stöd för mitt dåvarande mående. Det blev mitt första egoistiska beslut, att där och då var den relationen inte hjälpsam för mig i min väg framåt. Stödet som jag var i så stort behov utav där och då fanns inte.

Det är viktigt att omringa oss med personer som vill ens bästa, i alla lägen – men speciellt när vi tappar oss själva.

Jag älskar när jag har kontroll och har alltid varit rädd att tappa den. Kontrollen över VEM jag är.
För jag är ju ingen person som mår dåligt? Det intalade jag mig själv från 0-26 års ålder. Jag är idag 29 år.

Molnet drev över mig 2018. Det jag så länge tryckt undan kom över mig. Och jag tappade fotfästet. Jag föll djupt i mig själv. Jag mådde skit och de fick man ju inte göra? Jag var ju grym, bäst och sjukt självständig. Jag drev bolag, gjorde karriär och hade en son att ta hand om. Här stod jag, handfallen, utan kontroll över ett måendet jag inte hade hanterat innan. Hur mår man dåligt?

Jag har alltid tänkt – mitt liv är vardagligt, jag hade samma uppväxt som alla andra. Men hade jag det? Vid min uppväxt hade jag ett trasigt förhållande med min pappa, som hastigt gick bort medan vi fortfarande var på de ojämna villkoren i vårt förhållande. Jag såg min pappa dö framför mig. Jag hade av skuld och kärlek försökt hjälpa honom genom mitt liv. De förhållande och saker som länge tyngt mig kom upp till ytan vid hans bortgång vilket resulterade i dåliga relationer som skulle sluta tragiskt eller helt enkelt vara dömda från början. Jag saktade inte ner utan växlade upp och begravde mig i arbete.

Jag är uppvuxen med att man alltid ska stå på sig och säga vad man tycker men inte vad man känner. Där sorgen för pappa aldrig hade en plats. Jag hade inte rätt verktyg för att hantera min inre motgång. Framåt kan jag – självförtroendet är med mig. Men självkänslan fanns inte. Plattan i mattan och gasen framåt men bromsen fanns inte.

Lyckligtvis kom jag tillbaka och hittade balans med min nuvarande fästman Petter. Han har hjälpt mig att bevisa mitt värde för mig själv. Vilket är fantastiskt och det stöd han ger. Jag har övervunnit det värsta tänkbara som hänt i mitt liv så långt och lämnat mina djupaste sår. Med en enorm lärdom. Jag har lärt mig att må dåligt, jag mår bättre, är en bättre person, en bättre mamma, kollega och chef.

Det bästa som hände mig var att jag mådde dåligt. Det blev min vändning och min räddning.

Med detta nu ute i det fria tror jag att det är hög tid att undersöka sätt att hantera oss själva när vi mår dåligt. Att övervinna dessa perioder när livet inte är på den topp de en gång var. Att stärka vår psykiska hälsa & ta hand om den på samma sätt som vår fysiska hälsa. Med rätt kunskap och verktyg kan vi göra mycket för att hjälpa oss själva att må dåligt, bättre och bra. Vi kan förebygga och hjälpa andra som hamnar här.

Det första steget när man mår dåligt är att erkänna det. Jag föll! Men jag kom tillbaka! Vad jag gör nu är att finnas där för alla som mår dåligt eller vill må bättre. Av olika anledningar. Vi hamnar i livskriser under vår resa som kallas livet. Vi förlorar någon nära, vi separerar, vi blir utan jobb och vi är med om saker vi aldrig trodde skulle hända just ”oss”. Det drabbar oss alla. Oavsett kön, ålder, och vart vi befinner oss i karriären och livet.

Hur hanterar vi kriser som vi aldrig varit i innan? Hur tillåter vi oss att må dåligt – på ett bra sätt?
För dåligt behöver vi må. Vi behöver acceptera dessa känslor och lära oss av dom och att tänka om.
Vi behöver prioritera oss själva. Förebyggande, hela tiden, varje dag.

Jag älskar fakta och saker jag kan göra själv – för mig. På plattformen finns just det; kunskap, råd och tips med verktyg som kan hjälpa dig att bli en bättre version av dig själv. Som hjälper dig framåt och uppåt till nästa steg och nivå.

En bloggplattform och forum där man kan dela med sig och skriva av sig för reflektion och lärdom.
För normalisering och igenkänning. Inom kort lanserar vi en webbshop där fokuset är på välmående. Där alla produkter ses som verktyg för att bli en bättre version av sig själv.

Jag sökte kunskap och verktyg men fann det inte samlat på en enkelt sätt. Då startade jag Alltidtillsammans. För att de ska vara enklare att må dåligt och bättre. Och du ska aldrig behöva känna dig onormal och ensam genom en motgång. Jag vill bryta stigmat kring att må dåligt. Det är inte svagt att må dåligt utan – starkt. På vår plattform kan du alltid känna dig ”tillsammans”.

När vi tar oss an svårare saker behöver vi också utvecklas med oss själva, våra tankar och känslor.
Samhället utvecklas i en rådande fart. Vårt mentala har inte hunnit med. Vi letar faror från vår överlevnads instinkt likt grottmänniskor på savannen. Vi ser problemen men inte lösningarna.
Vi behöver söka mer svar och mer lösningar. Mer utveckling. Vi går framåt.

Hur mår du dåligt? Hur blir du en bättre version av dig själv?